Jag är en jävligt orolig människa. Jag tänker på allt som kan gå fel istället för att fokusera på att ha roligt. Det här är något jag är väldigt sur på mig själv för. Jag vill kunna slappna av och bara släppa alla problem. Jag fick ett tips att åka iväg över en helg och sova hos en kompis och lämna mobilen hemma. Jag prövade en lite veriasion av det här. Jag lämnade molbilen hemma idag på alla våra små ärenden, men inte hjälpte det. Jag har fortfarande den där gnagande känslan i magen som bara får mig att  vilja krypa ner och inte komma upp igen förens allt är fixat.
     Det är ju itne så att jag går runt och är orolig alltid men när det hjänder saker jag inte känner mig så självsäker i så blir det såhär. Jag tyckler att jag borde kunna koppla bort det över helger och liknande men det kan jag verkligen inte. Samma sak om jag skulle glömma något i skolan så att jag inte kan börja plugga förens en dag senare. En sån här sak kan verkligen få mig ur balans och jag kan ligga uppe och tänka ut ''scheman'' för hur jag ska klara av att klara provet utan den där dagens pluggmöjligheter. Oftast brukar det gå hur bra som helst, jag klarar av att lära mig det jag ska, men ändå blir jag sådär nojigt orolig. Jag måste helt enkelt hitta ett sätt att komma bort ifrån allt det här. Frågan är bara hur? 
      Musik hjälpte mig mycket ett tag, men just nu så här jag ingen musik som verkligen kan få mig att ta till lugnet igen.
      Min farmor säger att yoga är det bästa sättet, men det känns med lite sådär, jag och 60 åringarna ? Nej det är itne heller något jag vill hålla på med. Visst skulle det nog kunna bli kul men ja jag skulle ju känna mig en smula ilplacerad.

Och nu till något helt annat. Vi läser om hur sverige styr just nu och jag pluggar förfullt till provet på tisdag.
      Idag insåg jag hur lite jag faktiskt kan/kunde om hur sveriges riksdag är uppbyggd. När Jag berättar för mina kompisar om vad vi sysslar med på samhällen suckar de bara och säger: ''fan vad tråkigt, tur att man inte valde den skolan'' Jo visst det låter kanske inte så intressant och jag tyckte inte det var så inressant varken när vi gjorde det i högstadiet eller nu i början, men nu när vi lärt oss en del om det så börjar det hela bli riktigt intressant. Jag kan ju itne påstå att jag längtar tills jag kan fortsätta att plugga och läs igenom mina häften, men det tar inte heller emot. Det är helt enkelt helt okej. Och det är ju så det ska vara. Det är ju då man lär sig mest, så om jag inte får mvg på det här provet så visst det kommer att ta emot med tanke på att jag faktiskt lyckades med det i nian ( så det blri jus om en sorts sänkning), så kommer det ändå kännas helt okej. För så här mycket som jag lärt mig lärde jag mig inte på ett halv år i högstadiet.