Pontis fest blev inte alls som planerat, men jag skulle nog ändå räkna det som en lyckad kväll. Om vi (med vi menar jag och Filippa) skulle kunnat se den här kvällen för ett år sedan hade vi troligen trillat av stolarna. Hur allt utvecklats är så udda som det bara går att bli. 
    På torsdag är det dags igen och efter det ska vi nog fixa något till helgen med.