konsten att hålla käften
Ännu en gång har jag fått höra att jag tänker för mycket. Den här gången var det av min kära moder.
Vi satt och åt frukost, precis som vanligt. Jag häller upp lite mjölk i ett glas och min blick fastnar på mjölkpaketet. På baksidan är där ett korsord. Alla ord är på trebokstäver och framför alla ord står det en letråd i still med: är himlen?, gillar kalvin att ha? osv... Jag suckar ljudligt och frågar mamma vad det är för jäkla absurba ledtråd. Vad gillar Kalvin att ha? ja det kan ju vara massa saker, hur ska jag och ännu mindre småbarn veta vad Kalvin gillar att ha? Nu var det ju kul i det här fallet med faktum kvarstår ändå, att frågan är dumt formulerad.
Jag berättar iaf för min mamma om detta. Hon lyfter långsamt ögonen från tidingen och säger: Du tänker för mycket. Sen vänder hon sig åter ner i sin tidning och kvar sitter jag med en ställd min.
Jag anser att man inte kan tänka för mycket, och när folk fäller liknande kommentarer blir jag antigen full i skratt eller så ger jag mig in i disskusionen med ett leende på läpparna. Man kan däremot prata för mycket, vissa saker du tänker ut är helt enkelt gjorda för endast dina öron och kanske var det här en sådan sak? Det är iaf en sak jag måste jobba på, när jag inte bör och när jag bör hålla saker för mig själv.
Tillbaka till verkligheten - Sofie
Vi satt och åt frukost, precis som vanligt. Jag häller upp lite mjölk i ett glas och min blick fastnar på mjölkpaketet. På baksidan är där ett korsord. Alla ord är på trebokstäver och framför alla ord står det en letråd i still med: är himlen?, gillar kalvin att ha? osv... Jag suckar ljudligt och frågar mamma vad det är för jäkla absurba ledtråd. Vad gillar Kalvin att ha? ja det kan ju vara massa saker, hur ska jag och ännu mindre småbarn veta vad Kalvin gillar att ha? Nu var det ju kul i det här fallet med faktum kvarstår ändå, att frågan är dumt formulerad.
Jag berättar iaf för min mamma om detta. Hon lyfter långsamt ögonen från tidingen och säger: Du tänker för mycket. Sen vänder hon sig åter ner i sin tidning och kvar sitter jag med en ställd min.
Jag anser att man inte kan tänka för mycket, och när folk fäller liknande kommentarer blir jag antigen full i skratt eller så ger jag mig in i disskusionen med ett leende på läpparna. Man kan däremot prata för mycket, vissa saker du tänker ut är helt enkelt gjorda för endast dina öron och kanske var det här en sådan sak? Det är iaf en sak jag måste jobba på, när jag inte bör och när jag bör hålla saker för mig själv.
Tillbaka till verkligheten - Sofie
Kommentarer
Trackback