Vi är inte en av de familjer som lägger sådär jätte mycket tid på traditioner och högtider. Vi uppmärksammar varken farsdag, namnsdagar eller knappt födelsedagar. Det finns dock en tradition och högtid vi håller hårt om och det är julen. 
    Redan i november börjar pappa och jag jakten på den perfekta ''jul-hjorten''. En jul-hjort mina kära vänner är en hjot/ren av lampor som lyser upp fint i den mörka vintern. Vår första jul-hjort inföskaffade vi för många år sedan och den gick sedan sönder för ett par år sedan. De senaste jularna har pappa och jag hysteriskt letat efter en ny jul-hjort, men vi har aldrig riktigt lyckats hitta någon vi verkligen velat ha, allt detta har självklart skett i smyg då mamma starkt hatar vår lilla jul-hjorts tradition. 
    Idag överraskade pappa mig då han kom hem med en jul-isbjörn som han så charmigt kallade det, glädjen var fullständig då han övertygat mig om att vi självklart skulle fortsätta vårt letande på den perfekta jul-hjorten och att jul-isbjörnen skulle stå inne och att vi skulle ha vår framtida jul-hjort ute.

 

Nu står den där och lyser i vardagsrummet och mamma kollat lite bittert på den och suckar då och då, är den borta imorgon bitti vet vi vem tjuven är i alla fall. Mamma är missnöjd, men jag, jag är helnöjd!