Vi människor har olika lätt för att falla för folk. Olika lätt för att bli kär helt enkelt.
    Jag blir sällan kär, men när jag väl blir det så slår det dessto hårdare. Jag är inte kär för tillfället (tror jag?) och det är det många som har svårt att förstå och visst jag kan förstå att man har det när man själv faller jätte lätt.      
     Det negativit med detta är att vi människor vill vara förälskade, det är något fint med känslan något tillfredställande. Därför övertalar jag mig själv att jag är kär när jag faktiskt inte alls är det. Nu har det gått så pass långt att jag inte har den blekaste aning om vad jag känner. Folk påstår att nej du känner när du tycker om någon på det där lilla extra sättet, men fan heller, det gör jag inte alls. På samma sätt försöker jag övertala mig själv om att jag är intresserad av en person endast för att den är intresserad av mig, men nej. Det är inte rättvist mot varken mig själv eller personen i fråga. Fan bäst att jag bara skiter i allt vad har med kärlek att göra.