Eftersom vi hade nationella i Eng B i morse så behövde jag en belöning. Så jag shoppade lite. Och vet ni det förtjänade jag verkligen, för senaste gången jag la pengar på mig själv var innan jul, INNAN FRIKKIN JUL. What to do jag har fina kompisar som har fyllt år och fina kompisar krävar fina presenter helt enkelt.

Hittade en dö mysig lite loppis idag med massa fina smycken. Tanten som sålde åkte runt i Frankrike och Tyskland och hittade sina saker, och jag hittade ett par lovely öronhänge som jag var tvungen att haffa så klart. HEHE dem är najs och dem är inte ens tunga, är helt enkelt svin nöjd!

Btw förlåt fröken Ida Svensson för att jag inte hörde av mig nu när jag var i din hemstad, men 165:an kom så lägligt att jag helt enkelt inte kunde låta bli att hoppa på den.

Dagen har spenderats i Lund och jag måste faktiskt säga att det är en ganska amazing stad. Vi har fixat inför ett grupparbete och jag har varit turistig som faen gått runt med en karta och filmat, fotat, frågat runt och vi var till och med inne på en turistbyrå.

 



Jag hade kunnat tråka ut er med vad alla bilderna representerar, men jag tror att jag sparar er det. Är det någon som är fruktansvärt intresserad av Lunds Medeltid och dess stadsplanering så kan ni ju alltid ropa hehehe.

Det är söndag, och en fin sådan. Helgen har varit chill, lite för chill nästan. Jag önskar att jag hittat nått ball att göra på lördagen, men icke sa nicke. Iaf så har jag varit effektiv som satan idag,  övningskört i en timme (malmö - lite runda där - Bara). Jag har gjort mina övningar till ryggen, vilket jag aldrig gör typ för att dem är så dryga och tråkiga. Jag har även pluggat historian så nu kan jag typ halva. Just nu sitter jag med håret i en inpackning och det var inte riktigt torrt nog när jag satt i den känner jag för nu kittlar vattendropparna mig på halsen. Ikväll ska jag se på Alice i Underlandet med Anna, på tiden faktiskt.

Nu ska jag äta lite tårta och spela zoo tycoon, FÖR DET FÖRTJÄNAR JAG FAKTISKT, He-he-he!

Btw så saknar jag Amanda Wachtmeister och Isabelle Klingstedt lite, varfan tar ni vägen mina små djur? (poss på er iaf).

Som några av er vet så är min msn crazy och har varit det ett bra tag nu, detta gör mig därför stammis på Ebuddy. Att sidan är störig är inte så svårt att inse men det som är mest irriterande är de jäkla reklamerna. Var tionde minut kommer det en teckanad tjej upp på sidan som säger med sin socker sliskiga röst; Hey I'm Amber, what's your name? OOOH JAG HATAR DENNA AMBER!

Iaf till saken (för detta lilla damputbrott of mine var faktiskt inte det jag ville få fram), jag har hittat två reklamer jag faktiskt gillar, mest för att de är så jävla komiska typ he-he. 


                                     

Träffa en trevlig ryska tjej på dream-marriage.com, ja men visst VAD MYSIGT! Och sen gillar jag att ''your casual dating site'' är så pass casual att de använder sig av en kondom, en bh och ett par handklovar istället för hjärtan och bilder på fina par som alla andra dejting firmor gör. Hehe ja dem är iaf ärliga med det, cred för det!

Nu ska jag återgå till mitt plugg (egentligen inte, jag ska spela zoo tycoon) för jag har prov i Nk A imorgon!
POSSPOSS

Jag är i ett tilllstånd där jag inte riktigt vet vad jag känner, med tanke på omständigheterna runt om mig så är jag osäker. När ovanliga och omskakande händelser inträffar har jag en tendens att inbilla mig att jag känner på ett vis som jag egentligen inte känner. Det hela är lite oroväckande och det blir en smula svårt i längden då jag inte kan hålla koll på vad jag faktiskt vill. Jag är inte den som är den som pratat öppet om mina känslor, jag håller mig till det lite mystiska, delvis för att jag gillar det men framför allt för att jag tycker att känslor in public är jäkligt jobbigt. Om jag har en thing för någon så vill jag helst inte att den personen ska veta det, jag vill inte att folk ska se mig som ''offret'' i en situation. Och detta är inte normalt jag vet (mamma brukar påpeka det), men hey sån är jag. Mitt sätt att deala med problem är att helt enkelt lägga dem på hyllan och försöka att inte känna av dem alls ( och oftast brukar de då försvinna av sig själv).
     Nu har jag dock hamnat i en situation då mitt väldigt uppskjutna problem inte försvunnit utan bara dykt upp mer närvarande än någonsin och jag vetefan hur jag känner angående saken.
     Jag pratade med en kompis om det (och tro mig, det tog ett bra tag att få fram det) och hon sa; go for it, det är lika bra att pröva. Men jag undrar om det verkligen är det? Då jag inte själv vet vad fan jag vill. Hade det varit någon annan så hade jag möjligen hoppat på det, men nu är det dig det gäller och det gör genast saker lite mer komplicerade. När det gäller att fatta beslut som rör mer än mig själv på en känslomässig nivå är jag jäkligt dålig. För tänk så gör jag någon annan ledsen? eller tänk så ger jag någon falska förhoppningar? Eller värst av allt tänk som jag sabbar allt?. Jag glömmer bort allt det postivita, att det faktiskt kan bli något jäkligt bra av det.

Jag har tappat min ytlighet och därför även tappat läsare. Jag antar att folk inte längre fattar vad jag babblar om, men inget mig emot, för det finns inget skönare än att avreagera sig genom att skriva massa ofattbara meningar.

Detta är inte av de inläggen med dystert tema, även om det låter så, jag är glad tro inget annat.