Jag är i ett tilllstånd där jag inte riktigt vet vad jag känner, med tanke på omständigheterna runt om mig så är jag osäker. När ovanliga och omskakande händelser inträffar har jag en tendens att inbilla mig att jag känner på ett vis som jag egentligen inte känner. Det hela är lite oroväckande och det blir en smula svårt i längden då jag inte kan hålla koll på vad jag faktiskt vill. Jag är inte den som är den som pratat öppet om mina känslor, jag håller mig till det lite mystiska, delvis för att jag gillar det men framför allt för att jag tycker att känslor in public är jäkligt jobbigt. Om jag har en thing för någon så vill jag helst inte att den personen ska veta det, jag vill inte att folk ska se mig som ''offret'' i en situation. Och detta är inte normalt jag vet (mamma brukar påpeka det), men hey sån är jag. Mitt sätt att deala med problem är att helt enkelt lägga dem på hyllan och försöka att inte känna av dem alls ( och oftast brukar de då försvinna av sig själv).
     Nu har jag dock hamnat i en situation då mitt väldigt uppskjutna problem inte försvunnit utan bara dykt upp mer närvarande än någonsin och jag vetefan hur jag känner angående saken.
     Jag pratade med en kompis om det (och tro mig, det tog ett bra tag att få fram det) och hon sa; go for it, det är lika bra att pröva. Men jag undrar om det verkligen är det? Då jag inte själv vet vad fan jag vill. Hade det varit någon annan så hade jag möjligen hoppat på det, men nu är det dig det gäller och det gör genast saker lite mer komplicerade. När det gäller att fatta beslut som rör mer än mig själv på en känslomässig nivå är jag jäkligt dålig. För tänk så gör jag någon annan ledsen? eller tänk så ger jag någon falska förhoppningar? Eller värst av allt tänk som jag sabbar allt?. Jag glömmer bort allt det postivita, att det faktiskt kan bli något jäkligt bra av det.

Jag har tappat min ytlighet och därför även tappat läsare. Jag antar att folk inte längre fattar vad jag babblar om, men inget mig emot, för det finns inget skönare än att avreagera sig genom att skriva massa ofattbara meningar.

Detta är inte av de inläggen med dystert tema, även om det låter så, jag är glad tro inget annat.