Solen har äntligen hittat hit till Sveriges sydligaste landskap. Det gör mig lycklig och det är extremt rogivande att se hur hela befolkningen plötsligt lyser upp på ett helt annat sätt. Dagarna och kvällarna rusar iväg i en liknande dimma, pude, kompisar, fest, stranden, kompisar, fest, grilla, bada. Men jag är nöjd, det är den här sortens dimma jag lever för, det är tanken på den som får mig att tycka att de andra årstiderna är helt okej. Om tio dagar lämnar jag Anna och Isabelle Sverige för Italien, om tre dagar åker jag och Filippa på inflyttningasfest hos fina fredrik, om sex timmar grillar jag med kompisar på obestämd plats, och om 30 minuter åker jag in till ribban för att träffa Sandra. Det är en fin sommar, en fin månad och en fin dag.