Jag är i chocktillstånd, allt är lite surrealistiskt just nu. Karma har svikit mig och jag undrar vft hemska saker händer bra människor. En enorm tyngd har lagts på mina axlar och på andras i min omgivning med för den delen. Jag är egoistik jag vet, jag tänker att du inte får lämna mig, så förlåt för det, förlåt för att jag är ledsen för min egen skull lika mycket som din. Samtidigt så glädjer det mig att mitt i tragedin så samlas vi åter, gamla vänner och bekantskaper. Vi samlas gråter, bryr oss och hoppas. För fan vad jag hoppas tänker, gråter, hoppas och bryr mig just nu.

jag älskar dig min vän, fan vad jag älskar dig.