Innan femtio dagars. Så underbart fint var det.

Jag drömmer om svart-vita dagar i Paris. Långa främlingar som endast är ute efter lustfyllda nätter och korta relationer. Jag drömmer om choklad fyllda croissanter och skummiga café au lait (vilket föresten inte ens är en latte utan bara en kaffe med mjölk). Att vara singel igen börjar bli jobbigt. Jag är sugen på allt ifrån mysiga kvällar framför en bra film till långa sömnlösa nätter med bara sex. Och på något vänster så vill jag tror att Paris hade erbjudit mig bådera. Semester är det jag behöver såhär då sommaren börjar närma sig sitt slut och min fritid känns mer eller mindre obefintlig.

Denna bilden gör mig glad. Pappa och hans fina glugg och galna hår och jag och mitt röda face och sura min. kärlek

Min familj, dem är det finaste jag har och stannar alltid kvar, hur dum jag än varit. Här är kosen och jag innan USA i våras.

jag skulle kunna påstå att den här sommaren blivit allt det den inte fick bli. Ensamheten hann ikapp mig då jag blev singen, vädret svek oss då det enda solen lyser med är sin frånvaro, och slutligen så var besvikelsen total då jag helt enkelt inte var bra nog för universitetet. Dessa är alla faktum, saker som är lika verkliga som mitt korvformade födelsemärke på knäet. Trots detta så är jag tillags med mig själv, för i slutändan så är detta saker jag inte kunnat påverka. Vädret uppenbarligen, men även skolan och förhållandet. Jag gjorde mitt bästa försökte verkligen ur alla tänkbara aspekter, men ändå blev det som det blev.

visst det finns även en del besvikelser som sommaren fört med sig som jag faktiskt kunnat påverka. Jag har inte gått ner i vikt så som jag skulle och mina naglar är fortfarande lika sönder gnagade, och för detta har jag bara mig själv att skylla. Men när alla andra planer försvann, ny och fräsch till skolstarten och gåendens hand i hand i Paris, så kändes allt det där inte lika viktigt längre. Jag samlar nu nytt mod inför nya utmaningar, skolan får kanske vänta ett år och förhållande klarar jag mig utan. Ikväll ser jag framtiden ljusare än jag gjort på länge. Det här kan bli mitt år, mitt eget år då det är jag som står i centrum, mina behov och lustar ska få leda mig exakt dit det vill, utan att någon annan ska kunna påverka det.

I år ska jag vara egocentrisk - fast på ett snällt sätt såklart.

Lincoln badade i havet för första gången förra veckan. Vattnet skrämde honom i början men han släppte det snabbt och njöt av den nya upplevelsen. Jag och mamma strålade av lycka av att vår lilla valpis äntligen badat för första gången. Han är nog det bästa jag vet.

Detta är inte idag, men det är dagen jag planerade att lägga upp bilderna^^






1. Jätte frukost med la famigila
2. Bo01 med Johan
3. Kvällsrunda med Linken

Inte på din nivå Bellissima, men jag är nöjd (och god var den med).

Harry Potter böckerna - lätt. (Bild från Harry Potter world i Orlando)

Två i ett. Sjunga och laga mat.

J'adore. Chanel 2,55:an. Hade jag haft 30 000 lax så hade jag investerat på dirren.

07:40, trött och seg Sofie i bilen på väg mot jobb. Himeln har en grå nyans lik överkokt gröt. Inte ens tanken på att det bara är imorgon kvar på jobb, sedan har jag semester, gör mig lyckligare. Jag bytar ointresserat mellan radiokanelerna, inte för att jag faktiskt tror att jag ska hitta något men för att tiden ska rinna förbi fortare, 07:43, nu har jag kört halva motorvägen. Jag fastnar på en kanal där jag inte förstår vad de säger, norländska eller danska. Stänger av, sätter på igen och swedish house mafias save the world spelas. En kort men intensiv kick slår in, min trötta kropp fylls av endorfiner och lyckan är total. Det varar i några sekunder, max tio, men dem är juvliga. Jag tänker mig tillbaka cirka en månad. Vi står där på Pacha mitt bland klubbens alla ljus, våra ögon är tunga och våra fötter är trötta efter tio dagars intensivt dansande. Klockan närmar sig halv sju och klubbens stängning rusar in på oss med skrämande stora steg. Detta är sista timmen, sedan återvänder vi tillverkligheten. Angelo lägger om och efter bara några sekunder inser folkmassan vilken låt det är som han startar. Rummet exploderar, allt väcks till liv, konfettikanonerna exploderar i en stor silver orgasm och allt bara stannar. glädjen är total, fulllständig och klar. Allt bli bättre, dansarna blir sexigare, ögonen piggare till och med de annars så stora vakterna ser snälla ut. Publiken växer ihop till en enda stor massa vars hjärta slår i takt till musiken. Jag blundar och tänker: det här ögonblicket har allt, hit ska jag alltid återvända. Känslan försvinner, redan innan låten hinner ta slut så är den borta, det gör mig inget, sådan lyckorus varar endast några sekunder, de är för intensiv för att orkas med under en längre period. De infinner sig utan någon som helst andlening och försvinner lika fort som de kom.
       Jag är tillbaka på motorvägen men mit huvud har fastnat på Ibiza och pacha, jag tänker och är i just detta ögonblick övertygad om att just jag är den som ska rädda världen, jag är sänd för att rädda oss alla. Känslan försvinner, jag skrattar åt min naivitet och kör vidare mot jobb, himlen är inte lika mörk nu och dagens känns inte längre lika lång. Jag tro inte att just jag kommer att rädda världen, men jag vet att om jag vill så har jag den i mina händer, jag måste bara sträcka mig ut efter den.