Jag skjuter upp min tomhet. Men just precis nu så känns det ända in i märgen. Det blir mörkt nu ett tag framåt. Jag längtar tills det här har lagt sig och tills jag kan göra saker utan att genast förknippa allt med dig. Jag har undvikt ensamhet men nu hinner verkligenheten ifatt mig. Kan inget göra än att med darriga fingrar pressa fram orden jag behöver få ner för att kunna få ner andningen till det normala igen. Det här suger. Glad midsommar

Och nej allt är inte bara pest och kolera, tack till er som försökte få mig att ha en bra midsommar