På fredag har jag min första tenta, känner lite för att lägga mig i fosterställning och gråta. Det är så jäkla ångestladdat att det inte är sant. Hur kan det vara så obegripligt egentligen? Sitter i timmar i rad och bara räknar och läser för att så småning om få mitt aha-moment, men vart fan tar det vägen egentligen? tentan är oroväckande snart och jag känner endast för att skita i allt och dricka vin och dansa hela natten istället. FAN också (detta är alltså baksidan med att plugga på universitetet). Måste verkligen sluta festa på vardagar.