freeeedag
Jag vaknade klockan halv nio i morse. Trots att klockan inte skulle ringa förens vid kvart över nio. Och att gå upp före min klocka ringer det är verkligen inte likt mig alls. Jag åt frukost och var klar på en ynka halvtimme. Rekord tid. Nu har jag suttit vid min dator i en 45 minuter och jag ska ännu inte gå till bussen på en kvart.
Väl inne i stan ska jag vänta en 50 minuter på att min lektion skall börja. Hur drygt är inte det ? Och detta enbart för att bussarna går så sällan efter tio. Aja kanske kan införskaffa lite nytti till Usa-resan? Ett par nya gladiator-sandaler vet jag att jag ska ha, men dem får jag nog åka iväg med mamma för att fixa. Lite bra böcker brukar även vara bra att ha till fly och solstolen.
Tillbaka till verkligheten - Sofie
Måndagar
Dem fortsäter då med argumentet: men måndagen är ju första dagen efter helgen då är det jäääätte långt till helgen. Jo visst det är det men ändå så ser jag tjusningen i måndagar mer än någon annan av skoldagarna.
Nej nu ska jag rusa till bussen och till min favorit dag i veckan, haaj !
att växa isär
Jag brukar gå runt och prata om hur mycket man förändras. Att alla växer ifrån varnadra osv.
Jag har själv förändrats det förnekar jag inte, men jag vill inte säga att jag har förändrats åt det negativa hållet.
Många av mina vänner påstår att jag mognat och det har jag faktiskt gjort, tillräckligt mycket för att inse vilka som är värda att hålla fast vid.
Jag kan med gott samvete säga: här är det inte mitt fel att vi tappat kontakten, men idag slog det mig att visst så är läget i en del fall men inte i alla.
Det här halvåret har verkligen varit påfrestande för mig och min kompis Ericas vänskap. Och ikväll insåg jag inte bara hur mycket jag saknar henne utan även hur dålig jag har varit på att fixa det här.
Jag har hört av mig alldels för lite och jag har lagt helt för lite tid på henne.
Jag skäms. Jag älskar och jag saknar min bästa vän.
Och nu ska jag fan ta mig fixa det här igen.
Här är vi 13 och 14 och knäppa som alltid. Jag kommer ihåg att vi döpte badankorna.
För att lätta upp stämningen avslutar jag med ett uttryck som iaf jag tycker är kul.
- Jag är lika förvirrad som ett spädbarn i en toppless-bar.
Tillbaka till verkligheten - Sofie
...
Mamma och jag har varit hos veterinären med vår katt nu två gåner på senare tid. Och det är alltid lika hemskt. Han som vägrar gå in i sin bur och vi som kämpar för att få in honom. Vi lyckas iaf alltid få dit honom och sen börjar helvetet med att han ska få medicin. Det är rent ut sagt omöjligt. Den här gången så fick vi en vätska vi ska spruta ner i halsenpå honom?! Hur i helvete ska det vara möjligt?
I den här familjen så är vi tre stycken som hjälper till med Sixtens medicninering och ändå så är det omöjligt för oss att hålla vår lilla älskling stilla i mer än två sekunder. Det enda vi har fått ut av det hela är: en söderstressad mamma som gormar om att vi måste göra det för Sixtens skull, En sönderriven pappa och dotter. Nej det här är faktiskt dömt att misslyckas och jag som i vanliga fall är så positiv?
Tillbaka till verkligheten - Sofie
skolstart? inte redan!
Idag har jag hämat busskortet för den här terminen. Dem är lilla, och det gjorde mig verkligen glad? Hmm underligt hur lätt jag blir glad över saker och ting. Jag har även fått hemskickat ett mejl om utvecklingssamtal, inte lika kul, men ändå helt okej. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket jag vet ju ungefär vad de kommer att säga.
Imorgon börjar skolan igen, jag är inte redo. 
Och jag lägger in en bild på matsalen bara för att jag är så trött på att alla lägger in en bild på loggan.
Tillbaka till verkligheten - Sofie
konsten att hålla käften
Vi satt och åt frukost, precis som vanligt. Jag häller upp lite mjölk i ett glas och min blick fastnar på mjölkpaketet. På baksidan är där ett korsord. Alla ord är på trebokstäver och framför alla ord står det en letråd i still med: är himlen?, gillar kalvin att ha? osv... Jag suckar ljudligt och frågar mamma vad det är för jäkla absurba ledtråd. Vad gillar Kalvin att ha? ja det kan ju vara massa saker, hur ska jag och ännu mindre småbarn veta vad Kalvin gillar att ha? Nu var det ju kul i det här fallet med faktum kvarstår ändå, att frågan är dumt formulerad.
Jag berättar iaf för min mamma om detta. Hon lyfter långsamt ögonen från tidingen och säger: Du tänker för mycket. Sen vänder hon sig åter ner i sin tidning och kvar sitter jag med en ställd min.
Jag anser att man inte kan tänka för mycket, och när folk fäller liknande kommentarer blir jag antigen full i skratt eller så ger jag mig in i disskusionen med ett leende på läpparna. Man kan däremot prata för mycket, vissa saker du tänker ut är helt enkelt gjorda för endast dina öron och kanske var det här en sådan sak? Det är iaf en sak jag måste jobba på, när jag inte bör och när jag bör hålla saker för mig själv.
Tillbaka till verkligheten - Sofie
Ett kärt återseende
Mycket har hänt, och det känns bäst att nog inte ta upp det. Jag går iställer rakt på sak och skriver på som om jag aldrig haft ett uppehåll.
Jag har tillbringat min dag i ett kök i trelleborg, i fullgång med att göra mackor till 300 pers. Det är ett dryg jobb och jag vet att det absolut inte är något jag skulle kunna tänka mig göra i framtiden, men jag gör det ändå. Jag har alltid med mig min älskade Ipod men idag så dog den efter någon timme och kvar står jag med endast P4 som tillgänglig radiokanal. Jag sträcker mig efter off-knappen men stoppar mig sjäv mitt i rörelsen för att ge det en chans, min vän Tuve har ju trots allt sagt att det är värt att lyssna på. Jag lyssnar och upptäcker till min förtjusning att det är en sportkröknika från det gångna året. Timmarna går och efter ett x-antal uttalande om OS, fotbollsmatcher och mycket mer så tar det slut. Och där står jag: klar sedan länge men ändå kvar vid min köksbänk. Tänka sig va att jag skulle bli trollbunden av en årskrönika från P4?
tillbaka till verkligheten - Sofie
