Jag är en sån där människa som är känsligare för djur än för människor. När jag ser en film så är det alltid när djuren dör jag blir ledsen. Visst det är ju sorligt när människor dör och så men det är djuren som påverkar mig mest. Jag vet inte varför. Kanske är det för att dem är så chanslösa mot oss?

Mamma och jag har varit hos veterinären med vår katt nu två gåner på senare tid. Och det är alltid lika hemskt. Han som vägrar gå in i sin bur och vi som kämpar för att få in honom. Vi lyckas iaf alltid få dit honom och sen börjar helvetet med att han ska få medicin. Det är rent ut sagt omöjligt. Den här gången så fick vi en vätska vi ska spruta ner i halsenpå honom?! Hur i helvete ska det vara möjligt?
      I den här familjen så är vi tre stycken som hjälper till med Sixtens medicninering och ändå så är det omöjligt för oss att hålla vår lilla älskling stilla i mer än två sekunder. Det enda vi har fått ut av det hela är: en söderstressad mamma som gormar om att vi måste göra det för Sixtens skull, En sönderriven pappa och dotter. Nej det här är faktiskt dömt att misslyckas och jag som i vanliga fall är så positiv?




Tillbaka till verkligheten - Sofie