jaaaha

Igår: Kärlek för sena sommarkvällar med bag-in-box-vin, vackra människor

Nu: Åhus med Anna, tre barn på ett hotell vid en strand

after hours



Another shot of whiskey can't stop looking at the door.
Wishing you'd come sweeping in the way you did before.
And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.
It's a quarter after one, I'm a little drunk and I need you now


Douchebag

douchebag, douchebag, DOUCHEBAG. Jag känner en önskan att kasta något på dig, att lura i dig något riktigt sjukt eller bara att skratta dig rak upp i ansiktet. Konstigt nog är jag full av skratt, helt galet exallterad och pigg.

Jag känner inte att jag är ett med orden idag. Min förmåga att bilda meningar fungerar inte som den ska, då endast ett ord fastnat på min hjärna. Gissa vilket?


caught in a bad romance

Jag har varit i en liten efter-semestern-svacka, eller ja det var kanske en ganska rejäll svacka då, men det är iaf över nu. Så förlåt Anna och Charlotta som fått stå ut med mitt depp skitsnack. Ni är fina!

Iaf Sverige suger, men vad fan gör det när jag har min människor här? Efter en öl och en cider känner jag att glädjen börjar sprida sig i kroppen, det är fint väder, jag har en sexbomb i min säng och ett halvt sommarlov att njuta av.

Nu ska jag vrida upp volymen och lyssna på alejandro och dricka lite mer öl.

OVER AND OUT

(Kände att det här blev lite flummigt, men det får väl vara okej).  

up and away



Sjukt, sjukare, sjukast. Italien är över, Sverige känns blekare än någonsin tidigare. Nu ska jag ta tag i allt det jag lämnade här hemma och återvända till mitt liv (jag vill inte! jag vill dricka billigt vin igen och yra runt i natten).

Over and out

ciao Italia

Så vi är i Italien, jag, Anna och Isabelle. Det är varmt, lite för varmt nästan. Tiden passerar onaturligt fort och våra kroppar känns fortfarande oroande vita (eller ja iaf min). Vi lever bra här nere, äter pasta och dricker vin. Stranden har vi besökt, restauranger och barer lika så, eller ja bar i singular får det bli, gårdagen blev inte som vi tänkt då det började åska, blixtra och regna som bara den. Filippa, Amanda, Charlotta och ni andra jag saknar er (du med A, inte för att du ens läser men jag saknar dig som bara den iaf).
Nu ska vi äta pasta och vattenmelon PUSS

...

Dagens datum, den 9/7 -10. För exakt ett år sedan befann jag och Filippa oss på Hultsfredsfestivlen. Vi hade redan spenderat en natt där och sett bland annat kings of leon. Dock var det idag för ett år sedan som ens fick mig att sätta min fot på Hultsfreds leriga festivalområde, The Killers. För ett år sedan stod jag och 15 000 andra i leran, i regnet ( eller det var nog uppehåll just den konserten faktiskt) och lyssnade på Brandon flowers då han sjöng when you were young, Jenny was a firend of mine och somebody told me. När jag tänker tillbaka så måste jag nog säga att det är ett av de bäst spenderade 90 minuterna jag tillbringat.


Om dryga tre timmar beger jag mig till Anna, i natt ansluter Isabelle sig till oss och imorgon klockan halv sju beger vi oss på Italien, så ciao tutti! Nu ska jag ha en magnifico vacanza med två ragazze stupefacente.

hey ya

Jag läser, för att vara ärlig så älskar jag det. Att ha möjligheten att stänga av min egen värld för en stund och att ge mig in i någon annans är för mig rogivande. När jag är orolig, rädd eller bara uttråkad, då läser jag. Låter boken fånga mig och byter ut min vanliga och allt för välkända vardag mot ett äventyr där jag själv slipper ta itu med alla problem.

Till poängen, jag köpte böcker till Italien idag, fyra stycken köpte jag. Killen som jobbade där var snygg, indie-snygg. Jag tog tre böcker när han sa: du kan få en till gratis (det var något 4 för 3 erbjudanden troligen). Jag återvänder till bokhyllorna för att leta fram en fjärde bok, jag hittar ingen och han kommer fram till mig och frågar om jag inte gillar Ian McEwan. Du ser ut som en sån som uppskattar hans litteratur. Jag skrattar lite och säger: ja han är en fantastiks författare (vafalls? jag vet inte ens vem killen är). Till min lättnad tar han fram boken försoning, som jag inte läst men iaf sett filmen om. Han fortsätter: ja denna är ju lite för vanlig kanske, han bytar bok och ger mig lördag. Ja denna är lite djupare och han fångar verkligen det vackra i sorgen. Jag ler och säger visst det kan jag prova, jag litar på dig. Jag köper mina böcker och lämnar affären, inte förens vi sitter i bilen på vägen hem inser jag att jag vill inte ha någon djup bok som heter lördag. Jag ska till Italien och på stranden vill jag ha lätta böcker som får mig att le. Allt för denna snygga kille, det är inte klokt vad svag jag är för vackra människor.

 


i ett hav av kläder, skor och abstinens

Packa upp, packa ner, kommer jag använda det här? endast om jag tar med den där, men har jag plats till den? behöver jag verkligen det där?. Jag har inte ärvt konsten att packa från min mamma. Jag tömmer gardroben på dess innehåll och lägger allt i en hög på golvet. Och sen då, vadfan vill jag ha med mig? och hur ska jag idag kunna veta vad jag om tio dagar är sugen på att ha på mig, när jag inte ens vet vad jag vill ha på mig imorgon?. Det är alltså i detta tillstånd mitt rum är just nu, sängen är dold under x kg kläder, det enda tecken på mitt trägolv är ytan som skapats då dörren drars fram och tillbaka och fört med sig kläder i dess bana.

Jag känner en abstinens av kaffe smyga sig på och förhoppningsvis får detta mig att återgå till min packning

sex, drugs and suasage rolls

Tänker tillbaka, ångrar, vill, önskar, sväljer, ser framåt, känner mig stark. Letar fram en minnesbild, en kyss något roligt vi sa, leenden som fick våra läppar att passa ännu bättre ihop. En annan minnesbild, en kyss, en kommentar om verkligheten, sorg som fick vår kyss att bli ännu intensivare. Det hade varit lätt för mig att säga att det är simpelt, att jag valt bort dig, att jag inte är kär och att jag kan kontrollera mina känslor. Det hade varit lätt för mig att skratta bort det, att låtsas som om det inte alls gör ont eller som om skämten om det inte får mig att vilja skrika.

Jag vet inte vad det är med mig, humörsvängarna har drabbat mig igen, kanske är det pms. Det är iaf irrelevant, jag är förvirrande för folk i min omgivning, jag vet om det. Jag är lika osäker som den svenska solen, strålande och glad mot allt, men två sekunder senare är jag täckt av ett stort moln och stänger ner allt det glada för att vara tyst, eller trött. Jag vill och jag vägrar samtidigt. Jag är mer och mindre än vad jag tror om mig själv.

RSS 2.0