Jag är tillbaka i vanliga livet efter att yrat runt i ett annorlunda hopp för några dagar. Jag pluggar som vanligt igen och allt är precis som det brukar. Det är härligt med självdistans, men jag saknar känslan av att vara övertygad om att allt kommer bli precis så som jag vill utan minsta lilla ansträngning. Självförtroendekicken och lyckoruset har gått över. Jag hoppas på att fylla på det på fredag men just nu ser det mörkt ut. Men vad får man egentligen om man inte kämpar för det, ingenting? Kanske är det precis det jag borde göra.

Dagen har rullat på fint, en del nytt inhandlat och en del pluggande avklarat. Även detta känns bra, det är en speciellt känsla när man går ut efter att ha skrivit ett prov - åh! ännu ett moment avklarat och ännu ett steg närmare studenten (jag tar dock inte studenten förens år 2011).

Nu ska jag städa klart mitt rum och sedan återvända till Grey's.