Med MCS The conversation i öronen sitter jag här som den trötta tonåring jag är, eller tönåring som min kära pappa brukar säga. Ett relativt bra uttryck om du frågar mig, men o andra sidan så är allt relativt?
     Klockan är 01.34 och så här på början av natten blir jag alltid djup och tänkig, inte för att det är ett ord. Kvällens tankar strävar runt framtiden och vart jag/vi är om tio år. Om allt går som det ska är jag 27 år, men vad som händer där är ett mysterium. Kanske blir jag den framgångsrika kvinna jag vill bli, eller så bor jag helt enkelt i ett radhus med en dude och ett kid, är en vanlig svensson helt enkelt. Jag har svårt att se mig själv i någon av miljöerna faktiskt, fast o andra sidan hade jag aldrig haft den minsta aning om att jag skulle vara där jag är idag. För ett år sedan var detta bara en yr bild av vad som skulle komma att bli. 
    
Jag är verkligen trött och det märks tydligt antar jag, går och lägger mig nu för min och er skull.