Jag läser, för att vara ärlig så älskar jag det. Att ha möjligheten att stänga av min egen värld för en stund och att ge mig in i någon annans är för mig rogivande. När jag är orolig, rädd eller bara uttråkad, då läser jag. Låter boken fånga mig och byter ut min vanliga och allt för välkända vardag mot ett äventyr där jag själv slipper ta itu med alla problem.

Till poängen, jag köpte böcker till Italien idag, fyra stycken köpte jag. Killen som jobbade där var snygg, indie-snygg. Jag tog tre böcker när han sa: du kan få en till gratis (det var något 4 för 3 erbjudanden troligen). Jag återvänder till bokhyllorna för att leta fram en fjärde bok, jag hittar ingen och han kommer fram till mig och frågar om jag inte gillar Ian McEwan. Du ser ut som en sån som uppskattar hans litteratur. Jag skrattar lite och säger: ja han är en fantastiks författare (vafalls? jag vet inte ens vem killen är). Till min lättnad tar han fram boken försoning, som jag inte läst men iaf sett filmen om. Han fortsätter: ja denna är ju lite för vanlig kanske, han bytar bok och ger mig lördag. Ja denna är lite djupare och han fångar verkligen det vackra i sorgen. Jag ler och säger visst det kan jag prova, jag litar på dig. Jag köper mina böcker och lämnar affären, inte förens vi sitter i bilen på vägen hem inser jag att jag vill inte ha någon djup bok som heter lördag. Jag ska till Italien och på stranden vill jag ha lätta böcker som får mig att le. Allt för denna snygga kille, det är inte klokt vad svag jag är för vackra människor.