I höst kommer ni att finna mig i studenternas huvudstad - Lund. Jag klarade det, jag kom in, slitet var värt det. Jag är stolt över mig själv och vad jag åstadkommit. Nu ger jag mig in på fyra år till och det känns helt jävla underbart.

Jag vill tillgänga detta inlägg och min rena lycka till er mina vänner, Anna, Ida och Isabelle. Jag skulle nog vilja säga att ni alla tre på något vis har lett mig dit jag är nu. Ni är så jävla bra allihopa.

Vi är hemma från London igen, jag och Belle. Det är en fantastik stad, på många sätt även bätter än NYC och framför allt mer tillgänglig. Efter att spenderat några mysiga men effektiva dagar i staden så är jag nu mer än någonsin säker på att jag någon gång i mitt liv vill bo där, bli en del av staden. Andas den avgasfyllda luften, picknicka i Hyde Park, svettas på tunnelbanan, fynda på Primark och njuta av en Linguine vongole på spaghetti house. Jag vill bli kallad en Londoner.

Nu när verkligheten hunnit ikapp oss igen så väntar jobb och kyla här i Sverige. Jag har idag spenderat allt för många timmar med att storstäda mitt lilla rum och kan stolt konstatera att det nu är renare än det varit på över tre år, vilket är lika lång tid som vi bott här. Ikväll ska jag och min fina familj se den sista HP filmen och på fredag väntar jobb igen, men hej det är i alla fall löning på fredag och det är mycket lämpligt då jag är pank som fasiken för tillfället.

Imorgon eller på fredag så får jag veta om jag och anna kommer in på vår utbildning eller inte. Jag vet faktiskt inte om jag kommer att komma in eller inte och om jag gör det så spelar det här egentligen ingen roll, men just nu så önskar jag att jag hade spenderat ytterligare lite tid på mina studier under gymnasiet.